19. maj, 2019

Vindolingar. Högt och lågt. Överallt. På oländiga branter och flacka slättland. Hur kan de gå överhuvudtaget däruppe på branterna?

Beilstein."Von vielen Moselgästen als der schönste und romantischste Moselort gesehen...".
I denna miniatyrstad, som är ungefär av en fotbollsplans storlek, har tiden stått stilla. Därav benämningen "Mosels Törnrosa". Små trånga gränder och historien som är så påtaglig att man kunde skära den med kniv. Ca 120 invånare men 10 hotell!! Flera restauranger och café. Medeltida byggnader.

Från vårt hotellrum på Alte Zollhaus - Gamla tullhuset - har vi ett fönster åt Moselfloden och ett fönster som vätter upp mot borgen.
På floden går titt som tätt långa långa pråmar. Dagsturister som sakta och tyst vandrar mellan de gamla husen, förundrade, breathtaken.

Vi åker nercabbat i lagom väder - 15-19 grader och njuter av flodens krumbukter och vinodlingarna.

Det därodlade vinet är något helt nytt för mig - Vilka smaker!

Det vimlar av vinmöjligheter: Winotek, Weinkellerei, Weinbau, Weinverkauf, Weinstube, Weinhof, Weinladen, Weinmarkt, Weinprobieren, Winziger, Weinhaus och Weingut, 

Man har inga problem att hitta boende på: Gästezimmer, Ferienwohnung, Gasthaus, Hotel, Gasthof, Ferinhaus, Zimmer eller Pension.
Och trots detta turistunderlag - så är det så innerligt, så genuint, så stillsamt och så vackert.

Vi blir vänner med hotellägaren Basti Lipmann som äger flera av restaurangerna och hotellen i den lilla staden. Hans släkt har varit vinoldare och hotellägare i orten sedan 1795.
Sista dagens frukost står en flaska vin på vårt bord med en hälsning från honom: "Tills vi ses igen, Välkomna åter".

Den katolska tron gör sig påmind i vägaltare, vägkapell, klockringningar och en alldeles fantastisk liten kyrka på orten. En tidiga morgon går vi upp till kyrkan jag och kärleken. Det spelas en mycket mjuk musik och vi är ensamma. Vi sitter stilla och tyst en stund när jag fylls av en otrolig, obeskrivbar känsla. Jag börjar nynna på Ave Maria som instumentalt spelas. Fortfarande ensamma ställer jag mig framme i kyrkan där akustiken är överväldigande och sjunger starkare och starkare. Plötsligt flyger en fågel in i kyrkan och börjar kvittra ikapp med mig. Ju mer jag sjunger desto mer kvittrar den. Min sång bryts av ett klingande, bubblande glädjeskratt som jag inte kan hålla inne. Vilken upplevelse!!!

Medeltida borgar avlöser varandra i landskapet. Den vackraste och mest överväldigande är en borg som bebos än idag av en grevefamilj som bott där sedan 1100-talet. Man går genom överväldigande grönska och: Poff! - så ligger den där helt plötsligt i dalen som tagen ur en riktig Disneyfilm.  Burg Eltz! Vi förundras över skönheten.

Och inte minst....Jag sa ja!

Välkomna till mitt fotoalbum för fler bilder!

 

En lycklig moms!

 

 

 

25. apr, 2019

Jag ville skriva om hur den psykiska ohälsan ökar hos de unga.
Och att kön i Dalarna till psykiatrisk vård för unga, nästan är tre år lång.

Jag ville skrika om: Ser ni inte vart det bär hän? Och om ni sett- varför har ni inte stämt i bäcken?

Det är brist på vårdpersonal, lärare, hantverksyrken och poliser. Mängder med pengar går till hyrläkare – istället för att höja lönen och förbättra arbetsvillkoren för de befintliga.
Akut brist på sjuksköterskor och undersköterskor i  både vård och hemsjukvård.

Gemensamt för dessa yrken – verkar vara – låg lön och hård arbetsmiljö.

Var är alla? Vad gör alla?

Jag ville att man skulle akutåtgärda att återvinningsstationerna i sig börjar bli en sanitär olägenhet i vårt  ”förenade bolaget Sverige AB” där "Nånannanismen" frodas. Det vill säga – ”någon annan får ta hand om det”!

Hur svårt är det att bötlägga nedskräpning, sätta upp fler soptunnor och göra kontroller av återvinningsstationernas miljö?
Se till att ålägga återvinningen med renhållningskrav i och runt sitt område och följ upp det!

Mängder av bekanta har hört av sig – i samband med en scrap-pick jag anordnade och instämmer att: -Jo nedskräpningen har verkligen ökat de senaste åren!
Och nu snackar vi inte havsstränder på Mali utan i vår egen närmiljö.

Jag hörde nyligen en forskare tillika leg psykolog som föreläste om att arbetsmarknaden nu börjar se att ungdomar som kommer ut från skolan – har svårt att klara av sina jobb.
Vad beror detta på? En teori är att skolan har tagit knäcken på dem.

Inte nödvändigtvis att lärandet har varit för svårt – utan med innebörden att skolklimatet är för hårt. Psykiska pressen, icke befintliga strukturen och att man inte får ha ordning och reda som lärare.
Detta hörrni är DJUPT alarmerande!!!!

En annan teori är att ungdomar föds med mobilen i hand och inte lär sig ta ansvar utan blir curlade...

Begriper ni det!
I värsta fall har vi generationer som inte klarar av att jobba! 

Jag ville så mycket –  frustrationen och handlingskraften fanns – men även min ork tar slut då och då.

 

Allas eder whistleblower-moms

16. mar, 2019

Att hata.

Varför är det så lätt att sprida hat? Det är så lätt att bli förfasad över något vi läser i en community på facebook och i vreden över detta som står - känna att vi mååååste göra något åt det! För vi vill ju uppnå något när vi delar saker på FB? eller.....?

Låt mig påpeka med skärpa - bara för att det står i en community är det per automatik inte sant! Surprise?

Det är så enkelt att intala sig - "Jamen det är klart det är sant. De vet ju det, de som skriver i communityn!"
Det är så enkelt att inte göra bakgrundscheck eller det vi kallar källkritik och vi människor tenderar att ta enklaste vägen, vara lata helt enkelt!
Det är så enkelt att förutsätta att det är sant -för det känns som att det är sant.

Vi har ju gått med i gruppen för att de har något som tilltalar oss. Har vi då övervägt möjligheten att de som är aktiva i gruppen möjligen står för baktankar/påverkan och propaganda på ett sätt de vet är oerhört effektivt? Man rider på medlemmarnas rädsla och eldar på.

Så många gånger jag frågar människor:

- Hur vet du det?

- Jo det vet jag.

- Men HUR?

- Det vet man ju....

- Har du googlat på det verkligen undersökt det?

- Ja, säger vederbörande men sååå uppenbart att man inte gjort det.

......

Lättare att sprida hat en kärlek. Varför? VARFÖR?

Det florerar just nu en hat-kampanj - ja jag menar hat-klampanj mot Greta Thunberg. Varför? Hon är ett barn! ETT B-A-R-N!

DU HATAR ETT BARN!

Är du avundsjuk eller? Man irriterar sig nämligen OFTA på sådant hos andra som man irriterar sig på hos sig själv - t.ex. att man aldrig tog chansen eller som dessa människor förmodligen resonerar - FICK chansen som barn.

Och notera nu - jag försvarar inte skolstrejker och hemmsittare - men är det hennes fel att hon inte fått den hjälp hon behöver i skolan? Är det hennes fel att hon har diagnoser att kämpa med? Är det hennes fel att världen uppmärksammar det lilla hon ändå känner mening i att göra?

Kom ner på jorden du högmodiga självälskande lilla människa som tror att du själv alltid är så bra och bättre än andra!

Finns ett barn som efter problem och kämpande kan må bra genom att hitta sin roll och ett meningsfullt liv så är jag så lycklig eftersom jag själv haft en dotter som kämpat järnet genom en skola som aldrig gav henne det hon behjövde. Jag har själv så när som på kämpat livet ur mig som mamma - för att hjälpa men vad hjälper det när det är en rektor utan hjärna och hjärta? Vad hjälper det när samhället inte kan ta emot och hjälpa alla vårdsökande? Vad hjälper det när en region har 14 månaders väntetid för barn till psykiatrin?

OCH inte minst - kommer världen NÅGONSIN att bli en bättre plats så länge vi själva väljer att sprida hat? Du kanske hatar andra, du kanske tycker alla är idioter, du kanske tycker att du skulle kunna göra allt själv så otroligt mycket bättre, du kanske tycker att DU är i varje fall inte än så dålig människa. Men let me tell you - Det är inte annat än HÖGMOD!

Om du hatar andra för att de hatar tror du då att någon väg finns ut?

Prova för en månad att bara sprida positiva saker så ska du få uppleva något som är miljoner starkare och ger dig mer välmående än det du känner när du sprider hatet - Nämligen KÄRLEK!

Man behöver inte ge upp principer och åsikter för det vilket många verkar tro? Du kan nämligen få NYA insikter, NYA principer och åsikter. Du kan fortfarande reagera och tycka - men med kärlek.

Visst - det kan vara väldigt skrämmande att behöva överge det man stått för i många år, man få kanske till och med överge sin identitet - men jag lovar!! Det blir oerhört mycket bättre, roligare, trevligare för alla inblandade att se livet med kärlekens ögon!

Been there, done that!

Eder Moms

 

 

 

 

 

 

5. mar, 2019

Egentligen har jag hela mitt liv, ända sedan små små barnsben hyst ett intresse för att vara förutseende, planerande och organiserande. 

Det är något av det roligaste jag vet. Jag har det i min personlighet men också inspirerad av mammas förutseende natur.
Blev det strömavbrott – det första mamma gjorde var alltid att tömma upp vatten i badkaret och fylla kastruller, tillbringare och hinkar med vatten.

Det gjorde hon alltid. Jag lärde mig snabbt den proceduren. Vi bodde längst ner i en lång backe - så vi hade självtryck på vattnet en stund längre än andra hushåll längre upp i backen.
Sällan behövde vi vattnet – men det kunde vi ju inte veta innan.

Vi hade spritkök som vi fick använda ett fåtal gånger. Det var spännande. Vi hade väl egentligen aldrig någon riktig faktisk kris, men ändå.

Jag lekte ”kris” eller ”nöd” när jag var liten. Det var utmanande att låtsas att det var fattigt och knapert och försöka att klara sig.

Jag fick gamla lakanstrasor av mamma som jag fick tvätta som låtsastvätt. Jag skrubbade i iskallt vatten (för kallt skulle det ju vara) och knådade och bankade som jag sett att man gjorde i fattiga länder. Älskade den leken.

Under åren har jag haft ett stort och ökande intresse för att förbereda.
Jag blev vansinng och förtvivlad när man började ta bort våra beredskapslager. Hallåååå? Hur dumma och naiva får man vara?
Resonemanget att världsläget inte kräver det nu….Hur tusan kan man veta om till exempel en solstorm kommer som slår ut ALL och då menar jag ALL el!!

Ingen blev lyckligare än jag när MSB s utskick i brevlådan kom : "Om krisen kommer."
LÄS DEN!!

Jag jublar än idag över experiementet ”Nedsläckt land” som började sändas i tv. Finns även på svt play.
SE DEN!

Jag är INTE den som väntar, chillar, tar det lugnt, avvaktar. Jag agerar-direkt.

Hellre för mycket än för lite, hellre ha mer på lager än vad som behövs... jag menar, vad kan hända? I värsta fall överlever jag…?
Jag kallar mig inte ”överlevnadsexpert” – absolut inte! Jag är inte heller en ”prepper”*

Men jag har vad jag vill säga en rejäl kunskap och en stor skopa förnuft och förutseende tänkande och jag noterar väldigt mycket som jag förstått att andra inte gör.

Sålunda bygger jag på min redan existerande krislåda och jag hoppas verkligen att alla tänker vad som KAN hända! Vad som ligger utanför vår kotnroll och hur totalt lamsalget samhället blir vid t.ex. ett ströämavbroot.

Vänta inte! Förbered! En dag kommer du att vara glad att du gjorde det! ELler dina barn!.

Hör du till den generationen som  slår bort det och säger: Äh - onödigt!?!

Jag säger bara: SE "Nedsläckt land"

Innehåll i en krislåda? Här kommer lista:

  • Vevradio med möjlighet att ladda mobil
  • Vevlampa
  • Spritkök
  • Bränsle  till spritkök
  • Nödfiltar (i tunn folie)
  • Vattenreningstabletter
  • Vattenreningsutrustning
  • Tändstickor
  • Tändstål
  • Kniv
  • Multi-tool
  • Vattendunk
  • Första hjälpen kit
  • Mat - både konserver och torrmat som blandas med vatten
  • Mediciner - aktuell medicinering samt alvedonm alsolsprit

Mat att ha hemma alltid: Torrvaror som pasta, ris, gryn, mjöl, konserver, neutral olja t.ex raps, torrmat/nödmat som blandas med vatten

Eller titta här: https://civilbutiken.se/produkt/krislada-stor/

Dumt att uppfinna hjulet på nytt eller hur?

Bild från svt "Nedsläckt land".

 

23. feb, 2019

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Så hade jag levt
I tron att
I förhoppningen att
den naiva lilla tron på att kanske denna gång

Långt om länge
gläntade jag på den lilla, lilla dörren

Lät ljuset med yttersta försiktighet
Långsamt få fylla det innersta

Snubblade, föll tillbaka

Reste mig igen
försökte och försökte

Den lilla lilla spirande tilltron
Som längesedan var borta

Kom sakta åter till liv

Så rädd, så darrig
så vingklippt

Och så 
rämnade åter det lilla som grott

Den här gången

öppnar jag inte igen