7. mar, 2017

Början och slutet

Det här mina vänner - på den här bilden - symboliserar kärlek, värme, omsorg, skydd, trygghet.

Jag blev handlöst förälskad i den ljusstaken med två kupade händer runt - när jag var hos min massör - som hade en dylik ljusstake.

Den är så vacker och talar verkligen till mitt hjärta.

Var bara tvungen att införskaffa en sådan själv. Nu lyser den i mitt fönster.

För är det inte så att vi alla behöver påminnas om detta? Och alla vill och behöver få uppleva det?

När jag blev sjuk i cancer ställdes allt - och då menar jag ALLT - på sin spets. Jag har stått öga mot öga med döden. Jag har sett Satan i ögonen - och han log.

Vad tror jag på? Finns det verkligen liv efter döden? Hur har jag levt mitt liv? Finns verkligen Gud? Varför tillåter han mig att lida så här? Frågorna haglade.

Eftersom jag är en grunnare - så har jag många gånger brottats med det så kallade "Teodicé-problemet" . Problemet med att förklara Guds existens - närmare bestämt hur Gud kan vara både god och allsmäktig - när det finns ondska och lidande.

Ett filosofiskt dilemma som har stötts och blötts i många, många år i många olika sammanhang.

Hur kan Gud tillåta allt det onda i världen om han nu finns?

Jag har efter mycket filosoferande kommit fram till följande:

Människan har utsrustats med en fri vilja. Vi kan välja ont eller gott.

OM vi människor gör som, handlar som - och lever som Gud vill - då hade inte det onda funnits i världen. 

Men - eftersom vi inte gör det - så blir det inte bra. 

Då tycker jag det blir väldigt enkelt helt plötsligt. Vi har två val. Välj rätt så blir världen bra.

Jag tror inte att Gud tvingar någon att tro - vi får välja av egen fri vilja.

Nu menar jag inte att jag valt att bli sjuk i cancer.

För mig står cancern för det onda - som hela tiden drabbar oss människor på olika sätt. Cancern kommer inte från det goda - från Gud. Det onda vill hela tiden vill förstöra, söndra, få oss att lida.

Så ser jag det.

Pax Vobiscum - från allas eder Moms.