29. mar, 2017

Tjoho!

 

 

 

 

 

"En olycka kommer sällan ensam......

Nä nä, det må väl vara hänt men det här....det är ju löjligt!

Det började så smått i november förra året med att min massagemaskin gick
sönder. Ja, dra nu inga förhastade slutsatser...jag har ofta ont i nacke och
axlar och har därför använt en relativt kvalificerad massageapparat med
infraröd värme.
Helt plötsligt vägrar den lilla tingesten att komma till liv. DÖD utan
tillstymmelse till värme!
Det hela fortsätter med att kärt gammalt finporslin går i kras och när det
eskalerar en vecka därefter med en vattenläcka i köket, på min födelsedag
dessutom, då börjar jag ana oråd.
Ett par dagar senare dör datorn. Helt svart! Och den är ändå ny!
- "Vänta ni bara", säger jag i sarkastisk triumf till mina barn och hötter med
fingret " - Nu ska ni se att det fortsätter att gå sönder saker"!
Jajamen!
Min I-pad kraschar och lämnas in på reparation för dyra pengar bara för att
krascha om igen! En ny reparation och eländet fungerar fortfarande inte!!!
Min mobil börjar bete sig konstigt.
Jag har haft den länge och vet att fanskapet sjunger på sista versen men när
den helt plötsligt byter signal (!) till en liten, rolig röst som talar med
kinesisk brytning högt och tydligt, när jag står inne på banken en dag, då är
måttet rågat!
Den tysta banklokalen, med flera väntande, fylls av en gäll röst:
 - "Du hal kommit till en Kina-lestulang! Vill du ha lis och flitelat kött
elle lis och flitelade läkol?!"
Förbannad över allt helvetes-tyg som drabbar mig, struntar jag i bankärendet
och stormar ut.
När jag sätter mig i bilen kommer jag 20 meter så dör bilen!
Jag sitter en stund och överlägger vilt med mig själv om jag ska välja att
börja gråta eller om jag ska svära.
- "Vi har sussi (sushi) också", säger telefonen där jag sitter i bilen och
undrar hur jag ska ta mig hem.
- Sötsuuul såååås! Säger mobilen.

Helgen härefter blir barnens marsvin akut sjuk. Marsvinet får avlivas och
tårar och sorg väller fram.
Vid det här laget känner jag mig mest trött konstaterande: - Jaha! Varför
inte?
Sent på söndagskvällen när barnen äntligen kommit till ro kan jag inte sova
själv.
Jag bestämmer mig för att röja upp en del och tar tag i att elda lite skräp i
min braskasett.
Jag sitter där framför brasan och känner mig otroligt nyttig för att jag
äntligen eldar upp de här gamla bankpapprena som legat så länge.
Vad händer?
Plötsligt exploderar ena sidorutan i min braskasett och riktigt höga, kraftiga
lågor slår ut med ett dån. De når upp till trätaket och blixtsnabbt inser jag
att jag inte kan släcka det på något annat sätt än med brandsläckare och att
det måste ske snabbt.
På några få sekunder blir huset rökfyllt och pulver från släckaren hamnar
överallt. Barnen ut ur huset och ringa 112, (som säkerligen kommer ihåg när jag
ringde om linfröna). Vid det här laget har jag så mycket pulver och rök i mig
att jag knappt får fram ett ljud.
På bara några minuter är gatan fyllda av blåljus. Brandbil, ambulans, polis...
När jag sitter med en filt om mej i ambulansen är jag bara tom..... Jag gråter
inte! Jag bara....accepterar...Känner något kladdigt på fingret. Jag håller upp
fingret och skrattar till bittert. - "Jamen visst"! säger jag ilsket. Ett
ytterst litet skärsår som uppstått i tumultet, blir plötsligt väldigt utsatt
för min vrede.
-" Det är klart jag blöder! Det är soooolklart att jag blöder"!! fräser jag
och stirrar ilsket på den lätt förvånade ambulansföraren.
- Ehh....jag har nog inte så små plåster....säger han lite förvirrat.

Total sanering av hela huset. Min nya hemmabio tas isär och skickas på
speciell elektronikrengöring.
När det äntligen kommer tillbaka.....är givetvis min boxer, min projektor och
min dvd......TRAAAASIGA!! Vad annars?
Efter 58 samtal med Onoff börjar killarna där dra sig diskret undan när jag
närmar mig deras entré.
En dag när jag ringer och försäljaren tyvärr måste meddela att det -
naturligtvis strulat med takfästet till nya projektorn- säger han nervöst: -
Det var väldigt vad mycket du drabbas av.....
- Ja du, DET kan man väl säga, väser jag med gråt-darrig röst.

Allas eder moms.Cool