10. apr, 2017

Jajamen....del tre!!! Moahaha

 

 

 

 

 

 

 

 

Den som trodde att min olyckskantade tid var över….så här kommer Olycksdrabbade Momsens öden och äventyr ….tro det eller ej DEL TRE!!!!

Mooahahahaha säger jag bara!

En morgon märker jag otrevligt nog att bilen börjar bli seg till att starta….jaja! Bara något tillfälligt tänker jag.

Tre dygn senare vägrar den att starta alls.

Naturligtvis redan sen till jobbet ringer jag flåsande mina föräldrar, fridsamma pensionärer som med all rätt sover länge på morgonen, och tack och lov får jag låna deras bil.

 

Min snälla far kollar bilbatteriet som är helt urladdat…..konstigt? Det är ju nästan nytt, bara drygt ett år gammalt.

Han laddar upp det och bilen lämnas på lokala verkstan där de kontrollerar att batteriet är som det ska.

Allt verkar frid och fröjd.

 

En vecka senare, en morgon vägrar helvetet att starta igen!

Jag rusar tillbaka till husdörren, letar vilt efter mina nycklar, skrapar upp ena fingret när jag förvtivlat försöker få in fel nyckel i dörrlåset, snubblar i trappan upp till telefonen, ringer mina stackars föräldrar:

- Nu startar den inte igen! morrar jag till min morgonsega mor som säkert tror det är en ful gubbe som ringer med tanke på det flåsande jag framhäver.

Jag rusar bort till föräldrarnas hus 300 meter från mitt och lånar bilen.

Ringer lokala verkstan igen som för övrigt är en kopia av ”Roys och Rogers mack”. Högavis med papper ligger på kontorsbordet blandat med oljigt trassel och trasor. Ägaren, Jocke, är en sävlig man med utseende som en viking- spretigt rött hår och skägg.

- När vill du ha bilen? undrar han

- Tjaaa, det vore ju bra så fort som möjligt.

Tystnad

- Om två veckor säger han?

- Två veckor!! Oj! säger jag, går det inte fortare?

Tystnad

- Imorrn då, säger han lugnt.

 

Senare samma dag ringer reparatören:

- Det är fel på generatorn.

- Jaha?!

- Ja….vi måste byta den

- Ehh jaaa?

- Men vi får ingen ny förrän i morgon

- Okej det må väl vara hänt. Skönt de har hittat felet i alla fall tänker jag

När jag ska hämta bilen dagen därpå ringer reparatören igen

- Ehh joo…vi har inte fått generatorn

- Nähä? När kommer den då

- Imorgon.

 

Dagen därpå ringer det igen.

- Jooo din bil….

Jag anar oråd och svär tyst inombords….

- När vi satte in den nya generatorn och startade så brann den upp!

Jaha!! Givetivis! Alla som inte tycker jag drabbas av olyckor må säga ifrån här och nu eller före evigt tiga!!!

Den här gången är jag i alla fall förberedd, HAHA! Känner lite triumf över att jag visste att det skulle gå åt hellskotta. Jag har redan dagen innan lånat föräldrarnas bil som står i tryggt förvar hemma i mitt garage.

Jag stövlar ut till garaget för att åka till jobbet på morgonen….men plötsligt får jag inte upp garageporten!! Vad ända in i glödheta!!!?!

Jag känner hur blodet pulserar i tinningarna och undrar hur mycket som behövs för att få en stroke!

Jag sliter och drar, låser och låser upp men icke! Porten glider inte upp.

Ränner till baksidan, går in bakvägen men det spelar ingen roll. Porten sitter som gjuten i berget!

Några sekunder står jag med darrande underläpp innan jag rusar ut till bussen som lyckligtvis har en hållplats precis utanför mitt hus

Eftersom jag blir sen, sms:ar jag kollegan: ”Jag blir lite sen! Nu får jag inte ut bilen ur garaget!, måste ta bussen, bilen fortfarande på verkstad”.

- Får svar: ”Men HerreGud människa vad är det med dig? Du drabbas ju av allt”!

Den nya generatorn, som skulle kommit i går, kommer inte förrän tre dagar senare.

Jag hämtar bilen på fredagen.

Lycklig över att jag äntligen ska få lite lugn och ro, åker jag till min särbo. På söndag middag när jag ska hem igen, segar motorn så jag knappt får igång den.

Illvrål!!!

Näe! Nu lägger jag ner!

På väg hem ser jag att temperaturmätaren inte går upp som den ska och bakrutevärmen är inte heller full effekt på!

På måndagen ringer jag en auktoriserad Volvo verkstad och spyr ut alla bekymmer med bilen.

- Jahaa…..svarar mannen lite dröjande….det var ju inte så lite bekymmer du har haft med din bil….

- Näe!! Näe just det, precis!!! Exakt!!! Säger jag i ett våldsamt anfall av självömkan.

Det sista jag gör på jobbet denna välsignade dag, är att radera hela min bevakningslista med patienter som jag har på datorn. Jag råkar trycka på ”Rensa”- knappen istället för ”ta bort 1 (!) patient”-knappen.

Jävlar! Finns det ingen ”ångra-knapp” ? Nähä. Sjävklart inte. Sätter igång att ringa 5 olika IT-personer som inte vet alls hur man ska göra.

Hela jädra listan som bortblåst!! Men visst! Varför inte?!

Någon som vill sälja mig en bättre begagnad Volvo??.... till bra pris - för några pengar har jag inte kvar…..

Allas eder moms!