24. sep, 2017

Envis - på gott och ont

Nog är jag envis...så in i.... 

Inte bara envis - utan - ja, det är väl bara att medge - tjurskallig - enrak!!!

Det har räddat mig många gånger. Jag  G-E-R  I-N-T-E  upp!!

Lika barn leka bäst...vilket då innebär att jag har attraherats av en man - som är lika envis som jag...eller - till och med mer.

Idag skrattar jag åt det - men igår....ehum ja.

Vi var på torpet. Jag skulle tända i den vedeldade spisen i köket. Det gick inte. Jag provade med braständare, bark, bôs, kartong, papper -  Jag började tro för ett ögonblick att jag fått diabetes- eftersom jag började se dimmigt, vilket sedermera visade sig vara att det rök in så förbannat. - Nä det här går bara inte - svor jag och riddaren i mitt liv ryckte då in.

Efter att hanen då själv försökt med allt det jag gjort och även gick in på det tyngre artilleriet - t -sprit, tändvätska etc...låg röken tätare än nånsin. -"Nä - vi ger upp - vi struntar i det" - säger jag kraxande.

- ALDRRRRRIG I LIVET!- väser hanen och hötter med näven. Det existerar inte!

Jag börjar gå runt och öppna fönster eftersom det nu är svårt att se överhuvudtaget. Själv ställer jag mig på trappan för att få luft. Därinne svär och hostar hanen. Röken letar sig nu ut genom fönstren och jag tänkte att det är tur att ingen granne finns närmare än 1 km - för då hade de ringt brandkåren.

-Sluta nu! säger jag där jag huttrar på trappan. - Vi kommer ju inte att kunna sova härinne.

- Joooodå det kan vi visst! säger hanen med ögon som står som spjut ur huvudet. Det skaaaa gå!!!

Jag ger det 10 minuter till - sedan ilsknar jag till ordentligt.

Jag stolpar in och talar till köksbordet -eftersom det är så mycket rök så jag inte ser var hanen befinner sig

- Nu går jag ut opch sätter mig på dass så kan du komma ut och hämta mig när du har vädrat klart här inne!  I protest vänder jag mig helt om och marscherar rakt in i köksväggen - vilket jag snart parerar efter att ha famlat mig fram till farstudörren igen.

Ute på dass är det lugnt och skönt. Jag andas syre och spelar lite på min mobil för att lugna mitt sinne.

Sabla tjurskalle - tänker jag. Efter några minuter hör jag hur brandvarnaren går på inne i torpet. Det tar påfallande långt tid innan hanen lyckats famla sig fram till den och slita ur batteriet.

-Ha! tänker jag - det kan du ha!

Långt om länge kommer hanen ut - och medger att han fick ge sig. 

Allt luktar bränt och gammal tändvätska och rök och efter att ha kylt ut hela huset för att vädra går det att vistas därinne någorlunda. 

Som sagt - lika barn leka bäst!

bild från Vi i villa