29. dec, 2017

Letting go

Jaha – några dagar kvar av 2017.

Vad vill jag säga? Vet inte – har jag något att säga alls?

Jo förresten…det – det har jag faktiskt!

Hur känns det att ha haft cancer? Är man lyckligare nu efter?  Nä.

Tar man mer vara på tiden?....kanske.

 Har det kommit nååågot bra ur detta överhuvudtaget…Nä.

Har det fått mig att vara glad och tacksam för det liv jag har…Nä.

Jag är mera bitter, jag är mer självisk, jag skiter mycket mer i andra för jag orkar inte bry mig, jag är mindre engagerad i människor, samhälle och dylikt överhuvudtaget för jag orkar inte.

Mindre empatisk. Har värk varje dag. Är aldrig värkfri. Jag orkar inte tillnärmelsevis som jag gjorde förr.

Jag har varit väldigt fysiskt aktiv i mitt liv – jag är bara en spillra i mitt liv -  fysiskt, psykiskt, känslomässigt, mentalt, kärleksmässigt. Sover sämre. Urdåligt faktiskt. Har ångest av och till. Jag orkar inte bry mig. Jag är aldrig – aldrig (!) riktigt lycklig inuti. Jag kan le och skratta - men är inte lycklig. Jag har tappat känslor – orkar inte känna längre, jag som var en extrem känslomänniska tidigare.

Viktuppgång, har inga bröst. Känner mig inte vacker, söt, snygg, kvinnlig eller attraktiv.

Åsså säger folk ”Allting har en mening” ….eller ”Det kan komma något gott ur dåliga saker också” eller de som haft cancer och säger att ” Cancern är en del av mig, utan cancern hade jag inte varit den jag är….jag skulle inte vilja vara utan den” osv.

Jag säger : Det finns INGENTING…INGENTING !!!! – som gör att jag skulle kunna uppskatta cancererfarenheten eller vad den gjort med mig eller gett mig för erfarenheter. INGENTING!!!! ALLT är skit med cancer- jag hade mer än gärna varit utan det och de s.k. ”erfarenheter och eventuella nonexcisting insikter” jag gjort.

 

Men – så ….Cancern jag genomgått har fört med sig EN sak som jag kan föra vidare

 … en sak – en enda sak – vill jag säga – NU - till den det berör i min närhet. Du vet vem du är.

En sak har jag lärt mig som man kanske kan kalla livsvisdom.

Att lära sig leva - innebär att lära sig att släppa taget. Att lära sig ”letting go”.

Släpp ALL kontroll över ALLT. Ta klivet ut över klippkanten och bara lite på att något/någon tar emot dig.

Någon gång i livet MÅSTE vi göra just detta. Vansinne- kanske till och med helt otänkbart för den som vill ha någorlunda kontroll på saker i livet.

Men – även jag som vill kalla mig kristen – hur svårt är inte det att bara släppa allt och LITA PÅ! LITA PÅ! TILLIT!!

Lita på att gungflyet där ute bär, att något finns som håller uppe dig, som stöttar dig under armarna.

Det är jäkligt obehagligt kan jag säga! Fruktansvärt! Särskilt som du förmodligen är övertygad om – att om du släpper allt – så är det lika med att ge upp. Men det är inte likhetstecken däremellan. Tro mig. Jag vet.

DU BEHÖVER EN ENDA SAK! EN ENDA! Släpp taget.

Själv genomgick jag en veritabel brottningsmatch med Satan, mig själv och med Gud i mina mörkaste stunder - som inte kan beskrivas med ord. Men jag kan beskriva det såpass mycket att jag låg i fosterställning på golvet, skrek, vred mig i plågor och smärta – skakande i svett och hyperventilerade - mer än en gång. Grät, skrek, svor, förbannade....

Till slut – efter flera månaders kamp – lämnade jag över. Tog klivet- släppte allt.

Det blev en tom, konstig känsla - men oerhört befriande lätthet i mig.

Och lyssna nu!! Jag kunde inte hur jag än ville, vred och vände på min situation – ha kontroll eller ta kontroll över det som hände mig. Det som hände det hände. Och jag kunde inte göra något. INTE NÅGOT!!!

Och först efteråt förstår jag hur mycket energi som jag kunde använt på bättre sätt – som rann ut ur mig på oro och oviljan att lita på  och att släppa taget.

Och än idag – orkar jag inte oroa mig längre. Den lilla energi jag har räcker inte till det.

Och det som händer – det händer – oavsett vad man gör eller vad man försöker avstyra eller påverka. Du styr inte livet och det som händer – mer än att du kan välja. Välja hur du vill tackla saker.

Jag har alltid gett mina barn en liknelse – Om du är i syslöjden och behöver hjälp – så kan inte läraren hjälpa dig om du inte släpper broderiet och ger till läraren. Du måste släppa det och ge till läraren för att kunna få hjälpen. Du kan inte både be om hjälp och h ålla kvar kramapktigt i broderiet.

 

Så – VÅGA SLÄPPA TAGET och LITA PÅ! Lita på de människor som kommer i din väg – att de kan hjälpa dig! Du är inte den som ska bedöma vem som är riktig, sann och ärlig eller RÄTT.

Momsen