Kärlek och tåg

Sitter på tåget från Uppsala till Sthlm och bara njuter.

Det är ett 'gammalt tåg' så som det var på 90.talet ungefär. Mjukt. Komfort. Sådär rejält liksom. Lyssnar. Det låter på ett speciellt sätt i de här tågen.

Hade jag kunnat hade jag velat åka med det här hela vägen till Jönköpig. Men jag måste byta. Först i Stockholm o sen i Skövde.

Har varit på avancerad MR-röntgen på Akademiska i Uppsala inför min ev. operation. En operation där man i samband med bröstrekonstruktion - transplanterar lymkörtel från ljumsken till min ödemarm för att försöka få igång lymfflödet igen. Tänk om det är möjligt! Tänk om det kan gå....
Denna gången åkte jag själv. Kärleken hade inte möjlighet att följa med. Han - min tålmodiga klippa. Mitt lugn i kaoset. Min ihärdiga stöttepelare.
Man ska tydligen genomgå alla stadier mentalt och känslomässigt mellan  himmel o helvete igen innan man känner sig redo för en ev operation.

Ska jag. Ska jag inte. För och emot. Risker och vinster. Tänk om tänk om inte. Sorg, ångest,  irritation. Upprymdhet. Kval. Tårar ilska och förhoppning . Och han finns där.

Nä hörrni tjejer. Den här mannen är min! Bara så ni vet det. Man version 2018.1.
En dag på väg hem från jobbet, skriver jag ett enda ord i ett sms - 'TRÖTT'.
När jag kommer hem möter han mig. -Nu ska du ta på dig myskläder. Sen får du lägga dig här och vila så går jag och tappar upp ett bad. --Tofflorna sätter jag här på golvet.

-Nu är det klart ropar Mannen. Nere har han tänt ljus och jag somnar bort i ett alldeles ljuvligt bad.

Han kommer med min mobil och min BT högtalare. -Så du kan sätta på musik som du gillar.
-Så får du ligga här och meditera hur länge du vill.
Så kommer han med några bitar mörk choklad på en silverbricka. Som jag får äta i badet.
Där ligger jag och är så älskad så jag inte vet hur jag ska ta det till mig.

Nä det ordnar sig nog ska ni se. Med kärleken bredvid mig, med mig. 

En älskad moms.