30. jun, 2018

JAG ÅNGRAR INTE EN SEKUND ATT JAG VARIT EN "JOBBIG" FÖRÄLDER!

Jag hade rätt! Ni hade fel!....framförallt du rektor T. S.e.

DU negligerade!

DU var den som efter otaliga samtal - struntade i att ge min A. en skolpsykologutredning - trots att jag gråtit, varit förbannad, ringt, mailat, besökt dig, skrivit brev, försökt få dig att förstå!

Först när vi gick direkt till skolchefen i kommunen - och desperat förklarade läget fick vi hjälp. Vädjande gråtande förklarat att vi kämpat i 8 år (!) ÅTTA JÄVLA ÅR!!! - för att få till en skolpsykologutredning utan gehör från rektorn. Hon hjälpte oss så att vi mer eller mindre omgående fick träffa skolspykologen.

I Sveriges 2018. Visst tror vi att vi har komit långt! Så in i h.vte att vi har!
Redan i klass 0 märkte jag av A.s problem. Jag tog då själv kontakt med en skolpsykolog som tyvärr precis skulle gå i pension. Min kamp hade bara börjat.

Konflikter, kaos, slitnngar. ångestattacker och vissa tvångsbeteende. Men vad visste jag då? Kanske var det normalt? Otaliga samtal med lärare.
A. hamnade tidigt utanför. Konflikter med andra elever. Telefonsamtal med andra föräldrar. En obeskrivbar kamp för att min älskade dotter skulle må bra - eller åtminstone må okej.

Kroppen hennes tog stryk. Förkylningar och mängder av infektioner löste av varandra. En frånvaro som var mycket stor i skolan och först IDAG! har vi fått förklaringen. 20 år senare! på vårt eget initiativ.

A.s diagnos har kostat sååå mycket i hennes energi för att hålla sig uppe, hänga med, försöka förstå och kämpa.

En onaturlig trötthet har tärt hennes kropp pch stressen/tröttheten har utlöst försämrat immunförsvar. Jag försökte desperat förklara, få gehör hos lärare efter lärare.
Vi har varit på psykakuten flera gånger sena kvällar.
Friluftsdagar och utflykter har varit en pina och en plåga.
För andra elever är det oftast välkommet avbrott. Man "slipper skolan" en dag.
För min A. har det varit en ren plåga. Hennes trötthet har gjort att hon bokstavligen ramlat ihop när hon kommit hem. Sedan har hon varit utmattad flera dagar innan hon orkat tillbaka igen. Inte pga dålig kondition utan pga hennes diagnos!! Fatta!

Lärare som jag hört har tyckt att jag "curlat". Lärare som uppfattat att jag är överspänd och hittar på. Jag säger bara till er "Walk a mile in my shoes".

Diagnosen vi nu fått är ADHD grad 2 av 3 med autism-inslag samt GAD (Generaliserat ångestsyndrom).

DU HADE FEL Rektor T. S.e!!!!

Tårarna föll på A och på mig. Äntligen fick vi ett namn. Äntligen fick vi en förklaring. Äntligen fick vi en bekräftelse på att vi inte inbillat oss.

Vi har kämpat och slitit och hade det inte varit för mitt envisa kämpande, mormor och morfars enorma stöd - så hade det kraschat totalt.

Hurtiga lärare som jobbar för att eleven ska ut och röra på sig. Jo visst. Men var finns förnuft- tänket?
Var finns måttan? Det räcker inte att på en friluftsdag cykla 1 mil! Näe helst 3 eller gärna 4! Behöver jag säga att min A. Var borta 1 vecka från skolan efter detta?
Det har varit en skräck för oss När dessa dagar kommit!!
Nej hon har inte varit lat! Näe hon har inte varit curlad!
Hon behöver struktur, framförhållning. Behöver veta vad som väntar och som är balanserat på hennes villkor! Och ändå heter det så fint att varje elev skall få sina behov mötta och ett upplägg som utgår från deras individuella förutsättningar. Så jävla bra det har fungerat då!

En lärare sa en gång "även en rullstolsburen elev skall kunna få A i idrott om den presterar max utifrån sina individuella förutsättnignar". Hahaha det var en rolig sak !(obs ironi).

Efter psykaukutbesök fick vi remiss till BUP. Vid dagens neuropsykiatriska utredning framkom att man redan då - på BUP.s tid - så visade resultat i en test att hon låg åt ADHD hållet. VARFÖR ÄNDA IN I GLÖDHETA H.VETE har man inte gjort något åt det?!?!?!!!

20 år av smärta för A, för hennes syster, för oss i famljen. Kamp, lidande!

Hur hennes storasyster mått i detta kaos ska vi ju inte prata om!

Och detta kära läsare är DAGENS SVERIGE!

Nu kan A. få riktad hjälp i arbete, skola och vardag. Och allt tack var mig och mitt aldrig sinande kämpande!