15. okt, 2018

Älska eller hata?

Älska eller hata?

Måste det ena valet utesluta det andra? Måste man hata eller finns något alternativ?

Genom åren, har jag försökt utveckla min inställning att inte döma någon. Att inte dra förhastade slutsatser om någon. Det är inte lätt – det ska medges. Men jag försöker verkligen leva efter devisen. Sedan kanske man ändå kommer fram till, efter moget övervägande, en viss inställning eller ett visst beslut.

”Walk a mile in my shoes” finns det ju något som heter. Inte för inte.

Det är så lätt. Så otroligt lätt att låta tungan gå.

– "Vilken idiot! "Om den som kör vansinnesfärd på vägen. Kanske håller hustrun på att föda i bilen? Kanske ligger en förälder för döden. Vad vet DU?

Grannen låter alltid bilen stå på ett störande sätt på gatan utanför. Man blir irriterad. Drar slutsatser. Vad vet DU? Kanske har han svårt att gå och ställer bilen så för att värken i höften är dödande stark?

Grannen kanske är otrevlig, gnällig, hatisk, förbannad – men kanske har hon ett liv bakom sig du aldrig i din vildaste fantasi skulle kunna ana. Kanske är hennes största önskan att bli älskad och accepterad. Kanske har hon varit utsatt för övergrepp och misshandel.

Det finns alltid en annan sida. Vi tror, vi vill tro att vi vet minsann och vi har rätt i att säga det vi säger. Man vet ALDRIG vad en person känner eller tänker inuti sig. Man vet ADRIG vad som försiggår inom hemmets väggar. Man vet ALDRIG så mycket att det är okej att döma eller hata eller irritera sig. Och vi gör det alla!

Politiken. Vad har den för plats i detta?

Själv har jag när jag tänker efter, alltid röstat i sakfrågor. Jag tillhör inget parti. Jag har röstat i det som känns viktigt för den gången.
Måste man tillhöra ett parti? Även här möts jag ofta av fördömanden – där folk utgår från att jag är si eller sån – på grund av att jag har åsikter. Starka åsikter om ditt och datt. Man vill passa in mig i en förutbestämd mall. Som jag tyvärr måste säga – den existerar inte.

Jag tycker miljö är jätteviktigt – men jag är inte miljöpartist.
Jag tycker att landsbygden i Sverige skall bevaras och utvecklas – men jag är inte centerpartist.
Jag blir fly förbannad om någon behandlas orättvist. Oavsett kön. Jag blir vansinnig om man silar mygg och sväljer kameler. Kvinnokämpe i den mån att kvinnor och män skall vara jämställda. Kvinnor skall inte heller stå över män. Män är inte svin. Bejaka våra olikheter, använd dem på rätt sätt och behandla varandra med respekt- anser jag. Jag vill inte kalla mig feminist – det är för mig förknippat med så mycket negativt. Ingen blir mer arg än jag om någon man får mer lön för samma arbete än en kvinna i samma position och med samma erfarenheter. Samtidigt blir jag vansinnig på kvotering. Att tvinga in en kvinna som har sämre erfarenheter, sämre utbildning etc bara för att hon är kvinna ….. Jag har allt för mycket erfarenhet att hon därmed inte blir en bra chef. Sålunda är jag inte anhängare av FI.
Jag tycker att våra äldre skall få högre pension och bättre villkor – det är de som byggt upp vårt land och vår välfärd.
Jag tycker att Sverige är för mjäkigt och har ett jäkla daltande med brottslingar. Att man ens kan skylla på varandra och gå fria. Att det inte svider något att vara återfallsförbrytare. Att det om och om igen är våldtäktsfall där gärningsmannen inte fälls för att kvinnan inte gjort motstånd – jag blir urförbannad.
Jag tycker vi ska hjälpa dem som behöver hjälp – jag tänker på flyktingar – MEN – flyktingar skall respektera vårt land, våra regler. Flyktingar som missköter sig eller begår brott – behöver inte vara här.
Jag tycker gott vi kan ställa krav på de som vill till vårt land: Så här är det här. Acceptera det!
Jag vill kunna vara stolt över mitt land, över våra traditioner och vårt sätt att leva. Är jag rasist då? Nej – jag har själv aktivt hjälpt flera flyktingfamiljer, privat – på olika sätt. Jag har varit hembjuden på muslimskt firande av nyår. Jag har suttit i flyktingfamiljer och hjälpt dem fylla i papper.
Det är faktum att Sveriges ekonomi håller på att bli mycket ansatt- bl.a. pga. den stora flyktingvågen. Därtill kommer de som utnyttjar Sveriges system – genom att ange fel ålder till exempel.
Och här kommer mjäkigheten in igen.  Ut med dem bara! De har inte här att göra. Låt oss hjälpa dem som verkligen behöver hjälp!

Vi har religionsfrihet – javisst – men hur är vår inställning till vår ”egen” kristendom: Det talas, baktalas, nedvärderas och diskrimineras – om du är kristen. Men VÄLKOMMEN buddism, hindusim och islam! Jag upplever att vi mer än gärna förnekar vår egen bakgrund och kultur – men välkomnar allt annat.
Jag är liksom handfast. Ramar, Gränser och konsekvenser. Samtidigt bor det en liten hippie i mig. Som älskar mjukhet, peace love och understanding .  Måste detta vara en motsättning?
Jag är…mycket av allt och anser mycket om – det mesta.

Jag vill alltid ta reda på. Försöka förstå- verkligen försöka. Men jag har lärt mig acceptera när det inte går. Eller acceptera att svaret inte är som jag önskade.

Jag är glad och lättad att det har blivit mer legitimt att fira Sverige och det blågula. Jag tror – skam till sägandes- att en bidragande orsak är terrordådet i Stockholm. Vi blev enade. Vi ville kämpa för oss. Vi. Sverige. Förenade.
Sverige firar mer och mer på nationaldagarna och jag ska säga – det är inte många år sedan jag var med och diskuterade hemma i min dåvarande lilla bostadsort, om vi vågade ha med ett inslag där en sångare sjöng nationalsången solo – eller om det kunde stöta någon!!

Stolthet kan vi ha. Stolthet är okej. Fördömande och diskriminering är något helt annat.
Att markera och klargöra är inte fel eller diskriminerande.
Ett barn måste veta vad som gäller. Likaså måste du veta förutsättningar där du skall leva.

Någonstans, någongång drog någon paralleller mellan att förtrycka/diskriminera med stolthet och att uttrycka glädje över sitt land.

Men jag är inte sverigedemokrat.

Jag vill att vi ska ha ett bra försvar och jag blir frustrerad och förtvivlad över att Reinfdeldt så blåögt rustade ner vårt under många decennier uppbyggda försvar.  Men jag inte sosse. Jag är inte pro-krig. Men jag är anser att vi måste ha rätt att försvara oss om det behövs.

Tanken i kommunism - alltså idéer om att produktionsmedlen i ett samhälle bör vara gemensamt ägda, är väl bra – men det fungerar ju inte! Det är bara att titta på Ryssland, Kina osv – hur lever det? Censur, förtryck, propaganda. Fattigdomen är definitivt inte utrotad där.

I Sverige har vi åsiktsfrihet, yttrandefrihet  och religionsfrihet.

Men, kära ni – det stör mig så vansinnigt att man fryser ur Sverigedemokraterna i olika sammanhang. Är det demokrati så är det väl. Yttrandefriheten kan ju inte bara gälla vissa parti?  Åsiktsfriheten existerar även för Sverigedemokrater!! Och nu! Nu kröp man till korset i valet 2018. Nu börjar fler och fler partier uttrycka samma sak som SD - Men då är det plötsligt legitimt!
Nej jag är INTE Sd-are. Men jag är för rättvisa. Och då gäller rättvisan även sådant som vi kanske inte anser som bekvämt.

Så dra inte heller förutfattade meningar när det gäller politiken.

Allas eder fnulande moms