11. nov, 2018

Rapport från verklig-fucking-heten

En nära bekant - sjuksköterska sedan många år i spec.vården på ortopedmottagning någonstans i Göteborg.

Hennes gamla mor bor på ett demensboende i Göteborg.

Modern hade en dag ramlat och personalen ringer dottern: - "Din mamma har ramlat - vi får inte upp henne."

Bara det! "Får inte upp henne" och det första man gör är att ringa dottern ?!?!!

Vem som helst som kan sitt vårdjobb ringer ambulans först.

Inte nog med detta.

När min bekant kastat sig i bilen och åkt till sin mor, finns inte en människa att få tag i på boendet.

Modern sitter ensam (!!!) i en fåtölj i sitt rum.

Dottern försöker förtvivlad leta upp någon men ingen personal finns att hitta.

Till slut ser hon en loj kille som är personalklädd. JA han var verkligen loj!

Han reser sig inte ens för att möta henne och när hon frågar: - "Finns någon här som vet vad som hänt min mamma?!?" så mumlar han (fortfarande sittande) - "Ä jag började nyss jag vet inget". Reser sig fortfarande inte. Åtar sig inte att hämta någon annan som kanske vet eller försöka ta reda på något.

Till slut kommer någon från en annan avdelning som vet lite. Man har inte ringt ambulans.

Dottern ringer ambulans och sitter hos sin mor i över 2 timmar innan ambulansen kommer.

Nu hör också till saken att dottern redan sett att det med all sannolikhet är ett lårbensbrott - med typisk utåtrotation av foten - vilket också alla vårdutbildade SKALL veta - hur man ser och behandlar någon som fått ett förmodat dylikt brott.

Det visar sig också att det mycket riktigt är lårbensbrott. Jag vill inte ens tänka på hur smärtpåverkad mamman nu är.

Förutom detta springer en mycket dement kvinna runt på avdelningen och hänger efter min bekante (eftersom hon är den enda som finns tillgänglig)  - och den kvinnan är mycket orolig och nervös. Sjuksköterska som min vän är - tar hon hand även om denna kvinna och talar lugnande och får henne att sätta sig. Fortfarande utan att den unge killen (och inte någon annan heller för den delen) gjort något åt detta!

Jag skäms inte ett dugg över att konkret berätta att den unge killen är av utländsk härkomst och att kommunikationen på detta ställe - vårdpersonal emellan - är uppenbarligen obefintlig.

Ingen som vet finns att nå, ingen möter upp, ingen vet vad som hänt, de som eventuellt vet något är inte där, man har uppenbarligen inte haft "överlämning", det finns tydligen inga kommunicerade, utlärda rutiner - "Gör så här om detta händer", det saknas kunskap och har den alls funnits så är det inget som hålls levande och hur i helvete skall vi få någon att vilja jobba i en överstressande sönderslitande arbetsmiljö där inte ens en chef klarar av att jobba fram rutiner, struktur och  kommunikation på arbetsplatsen!??!

Nu råkar det vara så att jag själv jobbat i en lägre ledande position på en skola som utbildat vuxna till undersköterskor på uppdrag av kommun och arbetsförmedling. 90% av de som mer eller mindre tvingats in i dessa arbetsmarknadspolitiska åtgärder,  i en utbildning de många gånger varken vill läsa eller kan läsa pga bristande språkkunskaper - 80% av dessa går ut på någon slags framtvingad - totalmedlad framkrystad halvlösning - för att skolan får betalt för detta. 

Hur bra dessa undersköterskor egentligen blir i sitt yrke - vill jag inte ens tänka på. Och det hänger INTE på lärarna - för de gör så gott de bara kan! Förutom bristande språkförståelse skall utbildningen göras på kort tid! MYCKET kort tid! Jo för det har arbetsförmedlingen bestämt och skolan har utlovat att man kan ge utbildningen på den tiden. I korthet lika med att läsa in 3 års gymnasieutbildning på 1 år! Med bristande svenska! Grattis!

Men vården anställer  - med eller utan kunskap, med eller utan utbildning, med eller utan kompetens, med eller utan empati- för vad ska man göra?!? Det finns ju inte folk som VILL jobba i denna miljö! Och guldkornen som finns - som kämpar på - i det tysta för ett jobb de verkligen tror på - de blir sjukskrivna pga stress och överbelastning eller säger upp sig.

Och INNAN någon göre sig besvär att påstå att jag säger något rasistiskt eller kränkande så vill jag påpeka å det skarpaste att jag INTE säger att detta är invandrares fel och inte heller personalens fel. Det är samhället, systemets och arbetsledningens fel!