23. feb, 2019
När täckelset faller eller När ytan brister
Så
hade jag levt
I tron att
I förhoppningen att
den naiva lilla tron på att kanske denna gång
Långt om länge
gläntade jag på den lilla, lilla dörren
Lät ljuset med yttersta försiktighet
Långsamt få fylla det innersta
Snubblade, föll tillbaka
Reste mig igen
försökte och försökte
Den lilla lilla spirande tilltron
Som längesedan var borta
Kom sakta åter till liv
Så rädd, så darrig
så vingklippt
Och så
rämnade åter det lilla som grott
Den här gången
öppnar jag inte igen
Senaste kommentaren