19. maj, 2019

Momsen i Mosel - och svaret var: Ja!

Vindolingar. Högt och lågt. Överallt. På oländiga branter och flacka slättland. Hur kan de gå överhuvudtaget däruppe på branterna?

Beilstein."Von vielen Moselgästen als der schönste und romantischste Moselort gesehen...".
I denna miniatyrstad, som är ungefär av en fotbollsplans storlek, har tiden stått stilla. Därav benämningen "Mosels Törnrosa". Små trånga gränder och historien som är så påtaglig att man kunde skära den med kniv. Ca 120 invånare men 10 hotell!! Flera restauranger och café. Medeltida byggnader.

Från vårt hotellrum på Alte Zollhaus - Gamla tullhuset - har vi ett fönster åt Moselfloden och ett fönster som vätter upp mot borgen.
På floden går titt som tätt långa långa pråmar. Dagsturister som sakta och tyst vandrar mellan de gamla husen, förundrade, breathtaken.

Vi åker nercabbat i lagom väder - 15-19 grader och njuter av flodens krumbukter och vinodlingarna.

Det därodlade vinet är något helt nytt för mig - Vilka smaker!

Det vimlar av vinmöjligheter: Winotek, Weinkellerei, Weinbau, Weinverkauf, Weinstube, Weinhof, Weinladen, Weinmarkt, Weinprobieren, Winziger, Weinhaus och Weingut, 

Man har inga problem att hitta boende på: Gästezimmer, Ferienwohnung, Gasthaus, Hotel, Gasthof, Ferinhaus, Zimmer eller Pension.
Och trots detta turistunderlag - så är det så innerligt, så genuint, så stillsamt och så vackert.

Vi blir vänner med hotellägaren Basti Lipmann som äger flera av restaurangerna och hotellen i den lilla staden. Hans släkt har varit vinoldare och hotellägare i orten sedan 1795.
Sista dagens frukost står en flaska vin på vårt bord med en hälsning från honom: "Tills vi ses igen, Välkomna åter".

Den katolska tron gör sig påmind i vägaltare, vägkapell, klockringningar och en alldeles fantastisk liten kyrka på orten. En tidiga morgon går vi upp till kyrkan jag och kärleken. Det spelas en mycket mjuk musik och vi är ensamma. Vi sitter stilla och tyst en stund när jag fylls av en otrolig, obeskrivbar känsla. Jag börjar nynna på Ave Maria som instumentalt spelas. Fortfarande ensamma ställer jag mig framme i kyrkan där akustiken är överväldigande och sjunger starkare och starkare. Plötsligt flyger en fågel in i kyrkan och börjar kvittra ikapp med mig. Ju mer jag sjunger desto mer kvittrar den. Min sång bryts av ett klingande, bubblande glädjeskratt som jag inte kan hålla inne. Vilken upplevelse!!!

Medeltida borgar avlöser varandra i landskapet. Den vackraste och mest överväldigande är en borg som bebos än idag av en grevefamilj som bott där sedan 1100-talet. Man går genom överväldigande grönska och: Poff! - så ligger den där helt plötsligt i dalen som tagen ur en riktig Disneyfilm.  Burg Eltz! Vi förundras över skönheten.

Och inte minst....Jag sa ja!

Välkomna till mitt fotoalbum för fler bilder!

 

En lycklig moms!