5. apr, 2020

Det in-hemska förfallet

Ja hörrni, så här i smittotider är förfallet ett faktum.

Jobba hemifrån i all ära...men -  behovet av att göra sina morgonrutiner och se mänsklig ut ...försvann helt plötsligt.

Videomötet - Aha! Då behöver jag bara se bra ut från brösten (som iofs inte existerar) och uppåt. Lite makeup, sätta upp håret och - Voilà!

Att jag sen har trasiga mysbyxor och smutsiga raggsockor nertill, eller ännu värre - sitter i bara trosorna - det syns ju inte!

Himla smidigt må jag säga.  Mindre smidigt när grannen ringer på och man måste förklara varför man ser ut som en dysfunktionell trashank med två personligheter - en upptill och en annan nedtill så att säga.

Det noga planerade schemat med fika kl 9.00 - 9.30, lunch 12.00 - 12 30 gick vilse det med. Plötsligt är paketet med Digestive vääääldigt nära och väääldigt lätt att ...hmm ja. Att tugga på något när man jobbar är ju vädligt stimulerande, det vet ju alla.

Man liksom "går ner sig" i tillvaron, behovet av rutiner är påtagligt men väldigt lätt att förneka. 

Å andra sidan kan jag säga att jag jobbar extremt effektivt och fokuserat när jag jobbar hemma. Har väl aldrig fått så mycket gjort- i denna ostörda miljö. Den ergonomiska skrivbordsstolen är mycket saknad och ersatt av - en hård köksstol som i desperation vadderas med en dunkudde att sitta på. 

Försöker jobba ståendes. Den gamla skänken för porslin i stora rummet - har så nära lagom höjd jag kan komma, här hemma.
Internetuppkopplingen har dock inte lagom höjd.
Strul och svajande internet går i takt med svordomar och blir en tämligen vacker melodi i ensamheten.

För att stävja avsaknaden av intelligenta konversationer (sambon jobbar inte hemma...än...) kompenserar jag med att tala till materian.

Går alldeles utmärkt att förklara för tvättmaskinen att : "Du måste vara färdig nu för jag måste jobba! "och att svärande slå till skåpsdörren för att den ska veta hut och lära sig att den ska stänga sig när jag säger att den ska det!

Och hur skönt det än är att jobba hemma, så är saknaden av kollegerna i antågande.

Mitt bästa råd kära läsare: Håll modet uppe! Och Be!

Er hemarbetande moms