15. jul, 2020

Etik i digitalisering och nationell kunskapsstyrning

Lyssnade på jobbet på en webföreläsning om etik i den digitala världen.

MYCKET MYCKET intressant!!

En kärna var att nästan allt digitalt är byggt för att det  finns en ”norm”.
Det heter att det ska bli lättare och snabbare och enklare med det digitala - men ta bara en sån sak som att åka lokaltrafik i Stockholm eller Göteborg eller betala för parkering i dessa städer

Det finns många jag känner - inkl. jag själv - som kan ha svårt för detta. Och märk väl – dessa personer hade inga svårigheter med detta för 10 år sedan men NU är det ett problem.

Ett konkret exempel – Jag besöker dottern i Göteborg. Där finns enbart möjlighet att parkera med en app – och när jag väl laddat ner appen så måste jag ha ett mobilt bank-id för att betala parkeringen – mobilt bank-id som jag inte har. Det finns ingen annan möjlighet och ingen annan parkering!!

Vari består enkelheten i detta?!?

Vi har alltså skapat problem med våra digitala lösningar och utesluter därmed grupper av människor i din och min ålder!
Det talas inte om den här typen av etik. Alla utgår från att det digitala är smidigare.

EU må skapa lagar för att underlätta för alla med funktionsnedsättningar i tillgänglighetens namn men…tillgängligt för alla då? Alltså verkligen a-l-l-a ?

Hur ofta hör vi : ”Du kan enkelt gå in på vår hemsida”…Hur ENKELT är det egentligen?

Det här handlar om förståelse för att det finns många människor där ute som har behov som är osynliga - för att de inte tillhör en majoritet…eller så gör de faktiskt det? Tillhör en majoritet alltså? Fast vi inte vet det eller märker det?

Jag tillhör inte en grupp med funktionsnedsättning men jag känner ändå att jag har fått min röst fråntagen mig.

Så mycket är systematiskt uppbyggd kring en norm som inte tillgodoser ALLA individer.

Man gör research och så kallad "tjänstedesign" för digitala lösningar.
Man tittar då på:” Vad är gemensamma nämnaren för denna grupp som har problem…”.
Detta resonemang utesluter direkt de som har behov som inte finns i normen, eftersom man tittar på det som FLEST har behov av.

Man bygger alltså för normen och glömmer bort dem/oss i kanten.

Vi som har dessa problem - kastar i mycket hög grad problemen på oss själva: “Jag är så dum…” , ”jag har inte lärt mig än…". Men alla som jobbar med design – måste tänka på detta!!

ALLA aspekter av att ALLA människor har många typer av behov och många typer av problem.

När många har dött – det är då vi fixar övergångstället…..Men kära vänner - vi ska inte vänta till dess.

Vi måste hjälpa de svagaste först – sedan kommer de som kommer att klara sig ändå – utan hjälp. Idag hjälper vi de som är framåt, på och tar till sig alla digitala lösnignar.

Ni som bygger ska inte utgå från en teori om verkligheten - utan den faktiska verkligheten!!

"-Mänskligt välmående ska vara en viktig betydande faktor i utvärderingen av framgångar istället för att titta på siffror, ekonomi, antal nedladdningar och så vidare." säger mannen vars föreläsning jag lyssnade på. Han heter Per Axbom och jobbar på Inera.

Han har skrivit en bok i ämnet som kan beställas på länk: https://axbom.eu/digitalomtanke/

Nå – så kommer vi då in på dagens andra ämne!

Kunskapsstyrning. I vården i vårt land i dag jobbas det med kunskapsstöd och kunskapsstyrning där staten och SKR meddelar en ”Vision”.

Visionen för det gemensamma arbetet med kunskapsstyrning är "Vår framgång räknas i liv och jämlik hälsa – tillsammans gör vi varandra framgångsrika".

Här studsar jag till. ”Framgången räknas i liv och jämlik hälsa…”

Här har man alltså misslyckats å det grövsta när det gäller antal döda i Covid-19 och jämlik hälsa när det gäller att se tilll att äldrevården haft alla skydd som behövdes.

Just saying!!!