2. sep, 2020

Råd till dig som umgås med en cancerdrabbad och kärlek till min man som vet hur han ska handha mig

Okej, jag har nog skrivit det förut men gör det igen.

1. Säg aldrig, aldrig: - "Jag vet hur du känner!"
Inte ens om du själv haft cancer!
Man kan aldrig veta hur en annan människa känner sig.
Säg hellre: - "Jag vet inte hur du känner men jag förstår att det måste vara ett helvete!"

2. Jag lever i en berg- och dalbana. Pendlar mellan djupaste djupa förtvivlan när jag bara gråter och skratt i ironi. Låt mig göra det. 

3. Kanske lära jag mig aldrig att leva med insikten om att jag har eller har haft en dödlig sjukdom. Att jag varit nära döden. Närmare än många kanske nånsin är.
Det är ett tufft och svårt jobb.
Vi måste lära oss att leva med ovissheten - att vi aldrig kan vara säkra, säkra på att det inte kommer igen. Inte tar oss snart. Lära oss leva med att vi aldrig är säkra.
Vi förväntar oss inte att du ska förstå - men försök tänk dig in i att ständigt leva med ett nära och högst påtagligt dödshot om att det där dödliga lejonet står bakom knuten och när som helst kan anfalla oss. Oavsett vilka åtgärder vi vidtagit. 

4. Ibland måste jag få vara ensam. Helt utan intryck, människor, ljud. Bara sluta mig i min egen bubbla. Det betyder inte att du gjort något fel. Bara att min kropp och mitt psyke måste ta timeout. Jag vet inte när det kommer. Jag vet inte hur länge det kommer att vara så, men det är livsnödvändigt för mig att få vara där, för att orka vidare.

5. Det är helt naturligt för oss att när vi får symtom på något - tror att vi fått cancer igen. Det må vara en enkel förkylning, en stukad handled - men den lilla cancerjäveln sitter där på vår axel och säger: - Kanske är det cancer igen...?
Så är det - oavsett om vi vill att det ska vara så eller inte. Just cope with it eller håll käften.

6. Jag har bråttom att hinna leva. Det är så mycket jag vill hinna med att prova och göra! Innan det är för sent. Oavsett om jag lever till jag är 90 år eller dör imorgon. Eftersom ingen vet, men jag har insett att livet är kort och går så oändligt fort - så vill jag hinna. Och jag vill lära mig att leva igen.

Allas eder cancersurvivor moms