27. sep, 2020

Meningen med livet

 

På frågan "Vad är meningen med livet" svarade någon "Att överleva".

Är det då inte det vi alla försöker? tänker jag. Att överleva.

Jag har överlevt flera stora trauma. Hur gjorde jag det? Jag vet inte, eller...jo förresten.
Jag gjode saker utan att tänka. Reagerade instinktivt. Gjorde det som behövdes. För att överleva.

Om man hamnar i akut sjönöd på Titanic - då strukturerar man inte först upp en plan, värderar den, reviderar den. Nej- man agerar instinktivt- för att överleva.

Det gjorde jag med. Jag stred. På ren instinkt - mot cancern. På liv och död.
Så vad gjorde jag då? Vad är min instinkt?

Jag bad, skrek, grät, bad, pratade med familj, vänner, posykolog, kurator, präst, diakon, bad. På ren instinkt gjorde jag det som för mig var helt naturligt för att överleva. Jag vände mig till den som för mig håller hela universum i sin hand.

Jag har överlevt.Nu ska jag lära mig att leva. Hur vet jag inte.

Jag har alltid sagt att jag inte är rädd för att dö, men jag är livrädd att inte få leva - med mina barn. Det var för dem jag kämpade. Det var det viktigaste. Att få överleva för mina barns skull.

Och nu står jag här och har överlevt i 7 år - mitt i det som heter livet.. Och jag känner mig lika vilse som alltid. Jag har mitt under dessa 7 år inte fattat att det är just det jag håller på med och har fullt upp med nämligen att LEVA.
Det är ju nu, här- som åren passerar. Och jag inte jag inte har vett nog eller kunskap nog att känna att jag LEVER. 

Det känns som att jag inte vet HUR jag ska göra? Jag saknar karta, kompass och instruktioner för detta. Och det är bara jag själv som kan hitta dem.

Jag läste, kommer ej ihåg var, "Döden är den optimala jämlikheten eftersom vi alla ska dö, rik som fattig....Så vi har ett enda val - nämligen att lära oss leva med detta."

 

Er levande moms