23. maj, 2021

Min skalle - hur den jobbar

 

Idag blir det den poetiska sidan som kommer fram. Den här dikten kom till mig när jag var ute och gick en promenad.

När jag får dessa moments, så bara sprutar orden ur mig - jag hinner nästan inte med att skriva ner dem - så fort dyker de upp. Så i detta fall - för att komma i håg - skrev jag ner dem på det jag hade med mig. Mobilen.

Sedan följer en tid av mognad - då jag återvänder till dikten - ev. redigerar, känner efter om den ligger rätt.
Och nu är det dags!


Till ett ungt par

Tu går de lyckliga hand i hand
omedvetna om tidens tand.

Vårkänslor vackra de samlar och gömmer
bevaras i hjärtan som inte glömmer

Du ungdom lev nu och glöm inte bort
att livet det är så oändligt kort

Sekunder så snabba och livet är borta

Ta ej livet för givet för snabbt kan det gå
Plötsligt är ni ej längre två.

Att först då vakna upp och inse det stora
i att leva älska och förlora.

                                           "Kerstin Momsen Engkist 2021"