28. aug, 2021

Folkilskna kärringen i Lugna skogen

Häromdagen åkte jag ut på tur. Jag tycker om att göra det ibland – dels för att utforska omgivningen, dels för att upptäcka nya platser, dels för att slappna av i naturen.

Nå, nu bestämde jag mig för att svänga in vid en skylt som länge lockat mig - ”Lugna skogen”.
Jag såg framför mig i min fantasi – en stor barrskog med mjuka mossklädda kullar – en riktig Bauer-skog. Kanske till och med hitta lite kantareller…?
Vägen blev snabbt mindre och krokig, jag åkte på måfå.

Mest sommarstugor och kanske någon bofast.
– ”Nånstans måste jag ju komma” tänkte jag men insåg snart att jag var tvungen att vända. Jag kom inte längre.
En liten grusplan vid ett hus gav möjligheten att vända.
Några sekunder efter att jag just kört upp och påbörjat vändningen dyker en kvinna upp och skakar på huvudet och börjar vifta med armarna.
Jag tänker att jag kan fråga henne om skogen jag föreställt mig, faktiskt finns i närheten?

Jag vinkar att hon ska komma – hon tar ett steg närmare bilen men inte mer. Jag kliver ur.

-Hej…börjar jag…

- Du kan inte bara komma och köra här, det är PRIVAT!!! Rejält ilsken från start.

- Ja men…

- Det är P-R-I-V-A-T!!

- Ja men vet du om det finns någon skog här med granar och mycket mossa?

- Det finns väl överallt här, fräser hon och slår ut med armen i en ilsk gest. Och här kan du inte bara komma och köra!

-Ursäkta så mycket men jag visste inte vart vägen ledde. Nu börjar jag bli irriterad. Och tänker det är fan inte privat! Det fanns ingen skyllt om privat väg eller privat egendom eller enskild väg eller vad det heter. Och vi har faktiskt något som heter Allemansrätt!
Meeen jag tänker inte visa att jag blir arg!
 – Men finns det nån sån skog här , försöker jag igen.

Kärringen är fortfarande förbannad och påpekar noga än en gång att : -Det finns väl överallt här och att det är privat.

- Ursäkta så hemskt mycket men jag visste faktiskt inte vart vägen ledde! säger jag och åker iväg.

Okej, andaaaas.
Jag började tänka på varför hon var så förbannad och hittar flera tänkbara förklaringar.

  • De kanske hade haft mycket inbrott i området – så hon trodde jag var ute för att reka
  • Hon kanske var psykiskt sjuk på nåt sätt
  • Hon kanske levde i ett misshandelsförhållande där maken förbjöd henne att prata med någon och nu visste hon att hon åkte på stryk
  • Hon kanske hade varit ute för ett överfall och därmed blev traumatiskt livrädd för mänsklig kontakt
  • Eller så var hon bara dum helt enkelt

 Jag å min sida

  • Kunde ju faktiskt bara varit ute för att jag tycker om det
  • Eller för att jag letar svamp
  • Eller för att slappna av i härlig natur
  • Eller för att få inspiration i mitt skapande
  • Eller för att utnyttja allemansrätten
  • Eller åkt vilse
  • Eller för att reka, stjäla, slå och mörda
  • Eller för att bara störa och inkräkta på privat mark

 

När jag svänger ut från den lilla grusvägen ut på stora vägen igen, tar det naturligtvis en stund innan jag gasat upp i den höga fart som råder där.
Då kommer en fartdåre och ligger i änden på mig och ska om till varje pris. Ni vet en sån där som ligger 20 cm från bakluckan i hög fart.
Än en gång är det på gränsen att jag går igång och blir upprörd över honom – MEEEN – händelsen med kärringen ligger färskt i minnet.

Kanske är han på väg till sin döende mor på sjukhuset? Kanske har han just fått besked att frun ska föda? Eller har han 5 min på sig till flyget….typ?

Eller så är han bara dum.

Poängen här är att jag anser att vi ska vara väldigt försiktiga med att genast bli förbannad och genast utgå från att ”den andre” är dum i huvudet och att världen är full av idioter och därmed slösa vår energi på något som vi faktiskt inte vet.

I många, många fall finns förklaringar till varför den du möter – beter sig som de gör.

Så – du ilskna dam – jag hyser inget agg mot dig. Hoppas inte du gör det mot mig heller.

Så mycket bättre världen blir om vi tänker så.

/vänliga Momsen