15. jun, 2019

Du skall icke dräpa lyder ett av tio Guds bud. Detta betyder inte nödvändigtvis att man dräper fysiskt- alltså mördar. Man kan nämligen dräpa en människa såpass med ord eller agerande - att denne tappar livslusten helt. Man kan även dräpa någon genom att tiga.

Tystnad är dödande - liksom ovissheten.


Så mycket värd är den kärleken att hon är beredd att göra allt hon kan.
Men hur rättar man till något när man inte vet vad man ska rätta till?  Hur kan man göra något bättre när man inte vet hur man ska göra det bättre?
Hur vet man att man gör rätt när man inte får en kompassriktning eller ens ett litet gillande om att man kanske möjligen är på rätt spår?

Orup söng: 

Ja, hon begärde ingenting.
O hon gav och hon gav.
Hon fick ingenting tillbaks.
Ställde alls inga krav.
O hon var gjord för kärlek,
men fick aldrig något igen.
O hon tvingades att tänka
att det blir nog bättre sen.

Hon sa: Jag älskar dig nu och alltid, till månen och tillbaka, villkorslöst. Oavsett vad du gör så finns alltid min kärlek till dig.

Allt hon ville och allt hon alltid velat.

Hon frågade om något var fel, vad som var fel. Flera gånger. Nekande svar.

Hon var beredd att kämpa. Till döden. För kärleken.

 

 

 

 

 

 

 

6. jun, 2019

Videomötesetikett! 

Sedan jag bytte jobb för ca 1 ½ år sedan har förekomsten av videmöten = lync, skype, sisco ökat markant inte minst med tanke på att vi ska åka mindre - för miljöns skull. 
Jag sitter uppskattningsvis i dylika möten 3-5 ggr per vecka.

Detta kräver nya sätt att hålla i möten och inte minst hur man deltar i möten.

Det är ALLTID så att någon deltagare glömt stänga av sin mikrofon eller "mutat" som det kallas.

Man hör tangentknapprande, hostande, prassel med papper, någon dricker, nyser eller i värsta fall släpper sig i tron att ingen hör. 

En kollega til mig har även varit med om att en deltagare inte hade en aning om att kameran var på – varvid personen börjar att byta om – fullt synligt!!

Gaaah- ska man säga något eller inte….?? 

Det är ingen som reagerar på dessa manér – allra minst möteshållaren som absolut bör förväntas att i början av ett videomöte påminnna om regler och att kontrollera att man har mikrofonen avstängd när man inte pratar! Kanske även en påminnelse om att man kan ha kameran på utan att märka det - så man kontrollerar detta!

OM någon nu glömmer detta och ljud hörs under mötet - ja då säger man till som mötesledare eller för den del som annan deltagare!!!
Som deltagare är det RESPEKT att kontrollera att man inte stör!

Hur svårt kan det vara!?! 

Senaste mötet jag var med på i går – hördes någon: sucka, prassla med papper, ha ett armband som slamrade mot bordet, snurra på mushjulet, resa sig och gå med klackar fylla på vatten gå med klackar tillbaka, prassla mer, sucka, hosta, sucka.
Och detta är inget ovanligt! Tyvärr!! 

Man bör som deltagare beakta att ALLA hör och det hörs mycket väl! Deesutom fungerar sinnena så att när man inte ser någon - så är man ännu mer uppmärksam på vad som hörs! 

Irriterad över mötet - stimmar jag iväg till bilverkstan för att hämta min bil som reparerats. Haft lånebil under tiden. 31 grader i skuggan har jag klätt mig i tunnaste klänningen jag har.  Vill ha svala trosor idag också och har gått ner lite i vikt på sistone...ahhaaa - du anar where this is goin´eller ......

Med sedvanliga bestämda steg susar jag igenom bilverkstan - full med män - och med trosor som är på väg att hasa ner under klänningen - jaa de är ju liksom aningen för stora! Gaaaah! Vad göra?
Jag kan ju inte märkligt dra upp dem under armhålorna så att de sitter kvar, jag kan inte heller stanna och krångla under klänningen mitt i verkstan. Sålunda försöker jag diskret nypa i troslinningen som nu närmar sig ljumskinvån - och lite lätt liksom "lirka" upp dem - vartannat steg jag tar - genom den tillsynes oändligt stora verkstan jag ska igenom.

Tittar de inte lite konstigt på mig? Jag försöker att var oberörd och lirka vidare. Där framme ser jag dörren till befrielsen.
Puh ! Väl ute på parkeringen för att hämta min bil tar jag ett ordentligt tag i de så förhatliga trosorna och drar till rejält! Nu ska de upp! Vad händer?!? Med en liten diskret "smäll" går resåren av helt. Jag står mitt ute på en gassande het parkering - ser inte min bil som ska vara där nånstans och har troligen ett gäng med blickar i ryggen.

Jag kniper ihop låren för att inte trososrna ska åka ner helt och trippar extremt kobent bort mot min bil som jag nu anar 20 meter fram. Räddningen är nära!
Då kommer insvängande inte mindre än tre (!) lasbilar med byggjobbare!! Vad f-n gör de här?!? Nu?!?!!! Varfööööör??!?!

De korsar min väg till min bil. Jag stannar, ler vääääldigt avslappnat (not!!) och glider sedan fram i Groucho Marx-stil de sista 10 metrarna till min bil. Precis när jag rinner in på sätet och stänger om mig, glider trososrna ner mellan knäna och hamnar på golvet.
Tittar ner och pustar ut! Just då knackar det på rutan! HELVETE!!!
Jag tittar upp. En av byggjobbarna håller upp min kofta som jag tappade på väg till bilen.
Stridsplanen överlägges hastigt och krampartat - hur jag ska kunna vara naturlig när jag hasar ner rutan för att ta emot koftan. Jag grejar med ena foten för att pilla in trosorna under sätet - vilket troligen ser ut som ett allavrligt krampanfall - och säger stelt leende - Å tack så mycket!

När rutan åkler upp är blodtrycket säkert över 300, klimakterievallningarna är hysteriska, värmen ute fortfarande 31 grader men i bilen har jag ökat värmen med min panik till 42 grader. Max cool på AC-n glider jag iväg och vinkar tack till byggjobbaren.

Allas eder ...varma moms.

 

19. maj, 2019

Vindolingar. Högt och lågt. Överallt. På oländiga branter och flacka slättland. Hur kan de gå överhuvudtaget däruppe på branterna?

Beilstein."Von vielen Moselgästen als der schönste und romantischste Moselort gesehen...".
I denna miniatyrstad, som är ungefär av en fotbollsplans storlek, har tiden stått stilla. Därav benämningen "Mosels Törnrosa". Små trånga gränder och historien som är så påtaglig att man kunde skära den med kniv. Ca 120 invånare men 10 hotell!! Flera restauranger och café. Medeltida byggnader.

Från vårt hotellrum på Alte Zollhaus - Gamla tullhuset - har vi ett fönster åt Moselfloden och ett fönster som vätter upp mot borgen.
På floden går titt som tätt långa långa pråmar. Dagsturister som sakta och tyst vandrar mellan de gamla husen, förundrade, breathtaken.

Vi åker nercabbat i lagom väder - 15-19 grader och njuter av flodens krumbukter och vinodlingarna.

Det därodlade vinet är något helt nytt för mig - Vilka smaker!

Det vimlar av vinmöjligheter: Winotek, Weinkellerei, Weinbau, Weinverkauf, Weinstube, Weinhof, Weinladen, Weinmarkt, Weinprobieren, Winziger, Weinhaus och Weingut, 

Man har inga problem att hitta boende på: Gästezimmer, Ferienwohnung, Gasthaus, Hotel, Gasthof, Ferinhaus, Zimmer eller Pension.
Och trots detta turistunderlag - så är det så innerligt, så genuint, så stillsamt och så vackert.

Vi blir vänner med hotellägaren Basti Lipmann som äger flera av restaurangerna och hotellen i den lilla staden. Hans släkt har varit vinoldare och hotellägare i orten sedan 1795.
Sista dagens frukost står en flaska vin på vårt bord med en hälsning från honom: "Tills vi ses igen, Välkomna åter".

Den katolska tron gör sig påmind i vägaltare, vägkapell, klockringningar och en alldeles fantastisk liten kyrka på orten. En tidiga morgon går vi upp till kyrkan jag och kärleken. Det spelas en mycket mjuk musik och vi är ensamma. Vi sitter stilla och tyst en stund när jag fylls av en otrolig, obeskrivbar känsla. Jag börjar nynna på Ave Maria som instumentalt spelas. Fortfarande ensamma ställer jag mig framme i kyrkan där akustiken är överväldigande och sjunger starkare och starkare. Plötsligt flyger en fågel in i kyrkan och börjar kvittra ikapp med mig. Ju mer jag sjunger desto mer kvittrar den. Min sång bryts av ett klingande, bubblande glädjeskratt som jag inte kan hålla inne. Vilken upplevelse!!!

Medeltida borgar avlöser varandra i landskapet. Den vackraste och mest överväldigande är en borg som bebos än idag av en grevefamilj som bott där sedan 1100-talet. Man går genom överväldigande grönska och: Poff! - så ligger den där helt plötsligt i dalen som tagen ur en riktig Disneyfilm.  Burg Eltz! Vi förundras över skönheten.

Och inte minst....Jag sa ja!

Välkomna till mitt fotoalbum för fler bilder!

 

En lycklig moms!

 

 

 

25. apr, 2019

Jag ville skriva om hur den psykiska ohälsan ökar hos de unga.
Och att kön i Dalarna till psykiatrisk vård för unga, nästan är tre år lång.

Jag ville skrika om: Ser ni inte vart det bär hän? Och om ni sett- varför har ni inte stämt i bäcken?

Det är brist på vårdpersonal, lärare, hantverksyrken och poliser. Mängder med pengar går till hyrläkare – istället för att höja lönen och förbättra arbetsvillkoren för de befintliga.
Akut brist på sjuksköterskor och undersköterskor i  både vård och hemsjukvård.

Gemensamt för dessa yrken – verkar vara – låg lön och hård arbetsmiljö.

Var är alla? Vad gör alla?

Jag ville att man skulle akutåtgärda att återvinningsstationerna i sig börjar bli en sanitär olägenhet i vårt  ”förenade bolaget Sverige AB” där "Nånannanismen" frodas. Det vill säga – ”någon annan får ta hand om det”!

Hur svårt är det att bötlägga nedskräpning, sätta upp fler soptunnor och göra kontroller av återvinningsstationernas miljö?
Se till att ålägga återvinningen med renhållningskrav i och runt sitt område och följ upp det!

Mängder av bekanta har hört av sig – i samband med en scrap-pick jag anordnade och instämmer att: -Jo nedskräpningen har verkligen ökat de senaste åren!
Och nu snackar vi inte havsstränder på Mali utan i vår egen närmiljö.

Jag hörde nyligen en forskare tillika leg psykolog som föreläste om att arbetsmarknaden nu börjar se att ungdomar som kommer ut från skolan – har svårt att klara av sina jobb.
Vad beror detta på? En teori är att skolan har tagit knäcken på dem.

Inte nödvändigtvis att lärandet har varit för svårt – utan med innebörden att skolklimatet är för hårt. Psykiska pressen, icke befintliga strukturen och att man inte får ha ordning och reda som lärare.
Detta hörrni är DJUPT alarmerande!!!!

En annan teori är att ungdomar föds med mobilen i hand och inte lär sig ta ansvar utan blir curlade...

Begriper ni det!
I värsta fall har vi generationer som inte klarar av att jobba! 

Jag ville så mycket –  frustrationen och handlingskraften fanns – men även min ork tar slut då och då.

 

Allas eder whistleblower-moms

16. mar, 2019

Att hata.

Varför är det så lätt att sprida hat? Det är så lätt att bli förfasad över något vi läser i en community på facebook och i vreden över detta som står - känna att vi mååååste göra något åt det! För vi vill ju uppnå något när vi delar saker på FB? eller.....?

Låt mig påpeka med skärpa - bara för att det står i en community är det per automatik inte sant! Surprise?

Det är så enkelt att intala sig - "Jamen det är klart det är sant. De vet ju det, de som skriver i communityn!"
Det är så enkelt att inte göra bakgrundscheck eller det vi kallar källkritik och vi människor tenderar att ta enklaste vägen, vara lata helt enkelt!
Det är så enkelt att förutsätta att det är sant -för det känns som att det är sant.

Vi har ju gått med i gruppen för att de har något som tilltalar oss. Har vi då övervägt möjligheten att de som är aktiva i gruppen möjligen står för baktankar/påverkan och propaganda på ett sätt de vet är oerhört effektivt? Man rider på medlemmarnas rädsla och eldar på.

Så många gånger jag frågar människor:

- Hur vet du det?

- Jo det vet jag.

- Men HUR?

- Det vet man ju....

- Har du googlat på det verkligen undersökt det?

- Ja, säger vederbörande men sååå uppenbart att man inte gjort det.

......

Lättare att sprida hat en kärlek. Varför? VARFÖR?

Det florerar just nu en hat-kampanj - ja jag menar hat-klampanj mot Greta Thunberg. Varför? Hon är ett barn! ETT B-A-R-N!

DU HATAR ETT BARN!

Är du avundsjuk eller? Man irriterar sig nämligen OFTA på sådant hos andra som man irriterar sig på hos sig själv - t.ex. att man aldrig tog chansen eller som dessa människor förmodligen resonerar - FICK chansen som barn.

Och notera nu - jag försvarar inte skolstrejker och hemmsittare - men är det hennes fel att hon inte fått den hjälp hon behöver i skolan? Är det hennes fel att hon har diagnoser att kämpa med? Är det hennes fel att världen uppmärksammar det lilla hon ändå känner mening i att göra?

Kom ner på jorden du högmodiga självälskande lilla människa som tror att du själv alltid är så bra och bättre än andra!

Finns ett barn som efter problem och kämpande kan må bra genom att hitta sin roll och ett meningsfullt liv så är jag så lycklig eftersom jag själv haft en dotter som kämpat järnet genom en skola som aldrig gav henne det hon behjövde. Jag har själv så när som på kämpat livet ur mig som mamma - för att hjälpa men vad hjälper det när det är en rektor utan hjärna och hjärta? Vad hjälper det när samhället inte kan ta emot och hjälpa alla vårdsökande? Vad hjälper det när en region har 14 månaders väntetid för barn till psykiatrin?

OCH inte minst - kommer världen NÅGONSIN att bli en bättre plats så länge vi själva väljer att sprida hat? Du kanske hatar andra, du kanske tycker alla är idioter, du kanske tycker att du skulle kunna göra allt själv så otroligt mycket bättre, du kanske tycker att DU är i varje fall inte än så dålig människa. Men let me tell you - Det är inte annat än HÖGMOD!

Om du hatar andra för att de hatar tror du då att någon väg finns ut?

Prova för en månad att bara sprida positiva saker så ska du få uppleva något som är miljoner starkare och ger dig mer välmående än det du känner när du sprider hatet - Nämligen KÄRLEK!

Man behöver inte ge upp principer och åsikter för det vilket många verkar tro? Du kan nämligen få NYA insikter, NYA principer och åsikter. Du kan fortfarande reagera och tycka - men med kärlek.

Visst - det kan vara väldigt skrämmande att behöva överge det man stått för i många år, man få kanske till och med överge sin identitet - men jag lovar!! Det blir oerhört mycket bättre, roligare, trevligare för alla inblandade att se livet med kärlekens ögon!

Been there, done that!

Eder Moms