16. mar, 2020

Jag accepterar icke att bli behandlad så här!! Nu har jag försökt prata med handläggaren som för gång nr 3 nekar mig fortsatt sjukpenning i väntan på beslut om min ansökan om sjukersättning.

Jag hade i och för sig inga förhoppningar... men det här var ett löjligt samtal.

Handläggaren lyssnade inte på mina frågor, svarade inte, tjatade om och om ingen ”Det är den bedömningen vi gör”…

De hänvisar till att ett annat arbete med mindre stress skulle vara bättre. - Vad grundar ni den bedömningen på frågar jag?

- Det är den bedömningen vi gör.

- Ja jag hör det men vad GRUNDAR ni den på?

- Det är den bedömning vi gör.

- Jaha…vad för arbete är det ni menar att jag skulle orka heltid då, när ni skriver så?

Tystnad, sedan: - Ja vi bedömer att det finns andra arbete.

- VAD för arbete menar ni? Här är mitt blodtryck ohälsosamt.

- Det kan vi inte svara på.

- Nähä? Men då kan ni ju inte heller säga att det finns andra arbete om ni inte ens vet att det finns?

De menar nämligen att jag ska byta arbete! Att jag orkar heltid om jag byter arbete.

För femte gången förklarar jag övertydligt och saaakta att det spelar ingen roll vilka arbetsuppgifter jag har. Jag blir utmattad oavsett vad jag gör. Om jag ser på film, handlar, bakar, går på släktmiddag eller familjemiddag. Jag blir utmattad. När orken är slut - är den slut.

Jag har provat mig fram under 7 år att försöka återkomma till heltidsarbete och nu vet jag var min gräns går och jag klarar 75% arbete - det vill säga om jag ska kunna ha någon form av ett liv utanför arbetet också.

Jag har ett jobb som jag klarar av och är duktig på, på 75%. 

Jag: - Du har skrivit felaktigt i din bedömning. Du skriver att jag har mycket möten och besök i verksamheterna. Jag har inte mycket besök i verksamheterna det händer någon gång.
Jag har inte mycket utbildningar – det är då och då.

- Ja men vi har bara skrivit det du skrev i din arbetsbeskrivning.

- Jaha men det är fel.

- Men vi skriver bara det du skriver.

- JA men det ÄR FEL. EN MISS-UPP-FATTNING!!! I min beskrivning har jag skrivit att jag jobbar mycket med administration. Sen r-å-ka-a-d-e- jag sätta ett kommatecken istället för punkt. Jag jobbar mycket med administration, utbildning och besök i verksamheter. Det ska vara: Jag jobbar mycket med administration. Utbildning och besök i verksamheter.

Hjärtstoppet är nära nu och vid det här laget kokar jag. Så efter halva samtalet bestämmer jag mig för att börja försöka bemöta henne på samma sätt som hon bemöter mig. Om jag talar på det sättet de talar så kanske de förstår? Obs-ironi! 
Det vill säga:Jag ska börja avbryta, låta bli att lyssna på vad hon säger och vara kort i tonen.
Nu kan jag inte säga att det lyckas särskilt bra eftersom jag är fly förbannad.

Jag: -Du skriver i din bedömning ”Försäkringskassan bedömer att du inte tillhör de speciella fall där undantag från regeln kan göras.” – Vad grundar du det på? undrar jag. - Jag har ju faktiskt medicinering för att undvika återfall i cancer - och det tillhör ju undantagen?

Tystnad. Sen börjar hon läsa upp det som redan står på i dokumentet jag har framför mig.

- Ja, jo men det vet jag redan, det står ju här, säger jag och fortsätter: – Men jag undrar vad du grundar din bedömning på att jag inte tillhör gruppen?

- Det är vår bedömning. 

Men Herregud människa är du korkad på allvar? tänker jag. Jag kan inte låta bli att skratta. Gud så dum människan är.

- Jag tillhör de som får en medicinsk behandling för att kunna leva vidare!!! säger jag ilsket.

Ingen kommentar från handläggaren på några sekunder sen kommer ett snäsigt: *suck* -Ja, ja om du har något du inte är nöjd med får du överklaga beslutet.

- Vad heter din chef? frågar jag sedan mitt i hennes pladdrande.

Några sekunders tystnad så säger hon: - Kerstin Nystrand….bla…bla

Jag avbryter. - Bra tack hej och lägger på mitt i hennes pladder.

Så förbannad som jag var efter det, mailade jag till generaldirektören för Försäkringskassan - om att jag blivit synnerligen illa behandlad av två av hans anställda och frågade om det skulle vara så? 

mailadress: nils.oberg@forsakringskassan.se

Jag var fortfarande förbannad och skrev även till socialförsäkringsministern - och berättade om mina upplevelser och frågade om de vet om detta och om de bryr sig överhuvudtaget.

mail: ardalan.shekarabi@regeringskansliet.se

Inte nog med det - Justitieombudsmannen fick en anmälan från mig. 

Formulär för JO-anmälan: https://www.jo.se/sv/JO-anmalan/Skicka-in-anmalan/

 

Jag uppmanar nu till agerande enligt ovan. Maila, berätta, anmäl. Tig inte still!

Anmäl inte till JO att du inte fått beviljat din ansälan - men anmäl bemötandet, kränkningen och otrevligheterna du mött.

Just saying - You messed with the wrong moms!!!

Tiger-momsen

 

9. mar, 2020

Nu jävlar är det krig!

Avslag på förlängd sjukpenning och avslag på ansökan om sjukersättning. 

HUR enkelt ska jag behöva tala till er ?

Ska jag stå 20 cm framför er och skrika?

Ska jag rita med figurer och tala dada-språk?

 

JAG KAN INTE JOBBA HELTID!!!!

LÄKAREN SÄGER ATT JAG INET KAN JOBBA HELTID!

PSYKOLOGEN SÄGER ATT JAG INTE KAN JOBBA HELTID!

 

JAG HAR KÄMPAT JÄVLAR i 7 år för att försöka återkomma till heltid.

KROPPEN VILL INTE!! För förstår ni - jag har genomgått något som kallas cancer,

jaaa - allvarlig cancer som har gjort att kroppen har kollapsat. Halledosingen då - kan ni fötåååå detta lilla föjsäkjingskassan?

 

NI har RE-KOMM-ENDERAT MIG att söka 25% sjulersättning hösten 2017.

Jag själv ville kämpa lite till. Det straffar ni mig för nu!!!

FATTA?!!???

Men okej - ÄR det så ni vill ha det era jävla inkompetenta dynghögsiditoter utan total empati, mänsklighetskänsla, utan förstående och intelligens.

NI ÄR INTE VATTEN VÄRDA!

NI ÄR SKITSTÖVLAR!!
JAG har däremot ett människovärde!!!

Är det så ni vill ha det så varsågod. Nu får ni ta konsekvensen!

 

En jävligt förbannad MOMS

 

24. feb, 2020

Idag måndag är jag sjuk. Kroppen är nedsläckt, huvudet spränger, hjärtat slår extra slag, jag darrar och gråter. Hjärnan är som seg kola. Bara att få benen över sängen och ta mig in till toaletten är en extrem match. Utmattningssyndromet säger sitt.

Helgen har varit riktigt bra, jag kan inte säga annat - så egentligen borde jag vara utvilad. Oftast kommer symtomen när jag deltagit i sociala aktiviteter eller arbetat för hårt.
Idag heter dock orsaken: Försäkringskassan.

Detta mal och mal i mitt undermedvetna och dränerar mig totalt på den lilla ork jag har. Är det inte ironiskt? Försäkringskassan gör mig sjuk? Ärendet som jag har pågående. Där jag nekas sjukpenning.

Funderar på vad jag ska säga till mina bekanta i bl.a. USA?
" In Sweden we have a national public authority that actually kills people!! No I´m not kidding! From the beginning it was meant to help people in case of sickness. Help them with the economy during their period of sickness.
Today - people commits suicide because of their highly inhumane misjudgements performed by noneducated persons.
And you know they actually think that their estimates is more correct than a doctors qaulified reports about a persons health!! I am very sorry to say that I am not kidding!

Furthermore the government in our democracy (?) is quiet  - oh so very VERY quiet!
Have you heard of this? in your country? Are you in the rest of the world actually aware of this going on?? The swedish state is killing people!"

Jag skulle inte kalla det självmord. Det är mord! Utförda av en statlig myndighet! Varför inte ordna gaskamrar med en gång så blir ni av med oss sjuka!?

Grundproblemet är väl ändå alla som utnyttjar bidragen men egentligen inte är sjuka? Och nu straffas vi som verkligen är sjuka!?!

Nu gråter jag så jag måste sluta.

 

15. feb, 2020

Jag har en bekant, som säger rent ut "Jag har inget behov av att bekräfta att jag har lyckats".

Och inte känner jag till någon, som så uppenbart vill ha bekräftelse. Så otroligt bekräftelse- och uppmärksamhetskåt!

Självinsikt - nope! Självkritik - obefintligt!

Det är bilar, andra fordon, båtar, lägenheter, exklusiva fritidsaktiviteter och ett liv som inte vanliga dödliga ägnar sig åt och inte minst - att vistas i "kretsar". Kretsar av "betydande socitet" om man säger så. Samtidigt säger vederbörande att: -"NU äntligen har jag nått ett mål jag haft i 30 år." (Nämligen att få vistas i dessa kretsar.)

Märkligt det där. Hen reflekter inte själv över varför det är så viktigt med allt detta.

Genast drar nog någon slutsatsen att jag är avundsjuk. Nej! Det är jag verkligen inte.
Men - jag blir irriterad över bristen av självreflektion.
Å andra sidan - jag är väl själv för mycket åt andra hållet. Reflekterar över mitt eget reagerande, agerande och tyckande - för mycket.

När vederbörande var i ett tv-inslag härförleden - stod hen och tittade 90% av tiden, på sig själv i monitorn i studion. Kunde hen inte få nog av att se sig själv? Såg inte särskilt proffsigt ut.

För att inte prata om fjäskande och "slick i röven" fasoner. Då blir jag enormt anti!

Det finns en person - som så fort jag nämner att vi bör kalla personer med högre befattning till möte - blir som en spiralfjäder och genast uttrycker: - "Men då måste vi se till att vi har en bra agenda!"

Vaddå "bra agenda"??

Ska vi då utgå från att vi normalt har A) en dålig agenda B) en mindre viktig agenda C) Aboslut inte får slösa bort den högre befattningspersonens oerhört dyrbara tid? D) Inte får "besvära"?Ska vi utgå från att vi ska lägga ut röda mattan och polera flinten ordentligt med poolish?

Om vi bjuder in en högre befattning till våra möte så ska det väl för höge farao tas som det är och inte ställa till med någon Nobelfest?

Rent och skärt rövslickeri!

 

/Anti-fjäsk -Momsen

 

 

 

31. jan, 2020

Ja jo jag vet. Inaktiv.

Fast inte egentligen. Har ägnat all energi åt barnbarnet och att färdigställa bokmanus. Korrekturläsning, skriva om, ändra, skala av, läsa igen.

Snart...snart kommer jag att skicka in manus till förlaget. Ytterligare nåt att bocka av på bucketlisten kanske...?

Men nu är det ju så att jag fått "elden" igen när jag hör om, och själv strider med:... Fuck-kassan. (Försäkringskassan om nu någon inte förstår det).

Hur kan en myndighet få behandla människor på det sätt de gör? Utan att någon politiker gör något överhuvudtaget? 
Eftersom det alltid rör sig i momsens hjärna så har jag kommit fram till 4 tänkbara teorier:

1. Politikerna är upptagna med annan skit - de vet om problemet men har fullt upp med annat

2. Någon på Fuck-kassan håller någon politikers ballar i hårt grepp och lovar att knipsa av dem om de rör om i Fuck-kassans gryta

3. Politikerna är lyckligt omedvetna om vad som faktiskt pågår - så som de verkar omedvetna om många saker och lever i lala-land

4. Politikerna är medvetna om problemet men vågar inte ta tag i det för då skulle deras redan ekonomiska kris bli ännu mer kostsam så därför låtsas de som att allt är frid och fröjd

Jag har otroligt svårt att se vad värdegrunden finns i Fuckkassan. För det måååste man väl ha en idag? En sådan myndighet sakanr väl inte vääääärdegrund? 
Eller....Gud förbjude- de har en värdegrund men de skiter i den?

Jag har också otroligt svårt att se hur någon med stolthet kan säga att de arbetar på Fuck-kassan?

Jag har gått med i "Försäkringskasseupproret" och" Försäkringskassanupproret" på Facebook. Någon styrande politiker här i landet borde läsa vad som skrivs och beskrivs där. Fruktansvärt!

Var är människovärdet i vårt land idag? Eller är det så som någon i min närhet sa: Handläggarna på Fuck-kassan har En uppgift de ska följa. Se till att så få som möjligt får beviljat ersättning!!! För: Det finns inga pengar.

Varför finns det inga pengar? Var har de tagit vägen? Det får var och en som läser själv ta ställning till men jag har en sak klar för mig. Och det är att det definitivt inte blivit bättre under de senaste årens styrning.

#stefanlöfven #annielööf #ebbabuschthor #jimmeåkesson #ulfkristersson  #nyamkosabuni #jonassjöstedt #isabellalövin #annielööf # #riksdag #regering #moderata samlingspartiet #socialdemokraterna #kristdemokraterna #lliberalerna  # sverigedemokraterna #miljöpartiet #vänsterpartiet #centerpartiet#expressen 

Allas eder vredgade moms